En kall januarimorgon 2003 anlände jag till flygplatsen i Zaventeem strax utanför Bryssel. Min praktiktid i Bryssel hade kanske kunnat börja bättre. Jag hade nämligen varit tvungen att övernatta på Kastrups flygplats p.g.a. en snöstorm. Men äventyret hade börjat, sex månader var det tänkt att jag skulle bo i Bryssel och praktisera i Europaparlamentariker Astrid Thors kontor. Praktikplatsen fick jag efter att jag svarat på en annons i tidningen och varit på en nervpirrande intervju.

Jag har alltid varit intresserad av europeiska och internationella frågor, historia, språk och olika kulturer. Detta intresse blev bara djupare under min praktiktid. Jag märkte snabbt att ingen dag var den andra lik och man kunde aldrig vara riktigt säker på hur arbetsdagen skulle komma att se ut. Arbetstempot och -tiden var omväxlande och vissa kvällar kunde vi sitta länge på kontoret.

Mina arbetsuppgifter var att sköta kalendern, ordna möten, sortera och svara på e-post, söka bakgrundsinformation till olika ändamål, skriva utkast till frågor som skulle ställas till t.ex. en kommissionär och följa med framställningsutskottets möten.

Framställningsutskottet är kanske inte det mest glamorösa eller ”mediasexiga” utskottet vid första anblicken. Det räknas inte heller till de ”tyngsta” utskotten till skillnad från t.ex. utskottet för utrikesfrågor, utskottet för juridiska frågor och jordbruks- eller budgetutskotten. Men framställningsutskottet är det utskott som ligger den vanliga medborgaren närmast. Varje medborgare i Europeiska unionen och alla som är bosatta i en medlemsstat har nämligen rätt att (ensamma eller tillsammans med andra personer) göra en framställning till Europaparlamentet i en fråga som rör Europeiska unionens verksamhetsområde och som direkt berör framställaren.

Framställningarna ger Europaparlamentet möjlighet att ta upp kränkningar av europeiska medborgerliga rättigheter som begåtts av en medlemsstat, lokala myndigheter eller en annan institution. Under min tid som praktikant behandlade framställningsutskottet många frågor som är viktiga för ungdomar, bl.a. rätten att få en examen/utbildning godkänd i ett annat medlemsland, rörlighet inom EU, diskriminering och olika sociala frågor.

De sex månaderna gick i rasande fart. Jag fick svar på många frågor jag hade om EU, dess institutioner, parlamentets arbetssätt och betydelse m.m. Jag kan ärligt säga att jag aldrig tidigare upplevt och lärt mig så mycket nytt på en så kort tid.

Skribenten är politices magister och styrelsemedlem i Europeisk ungdom i Finland r.f.

KUVA

0