Idag, onsdagen 26 september 2007, firar vi den Europeiska Språkdagen. Genom att fira språkdagen vill man runt om i Europa lyfta fram vikten med att lära sig språk, öka mängden språk som lärs ut och gynna livslångt lärande både för professionellt och personligt ändamål. Tanken är också att fira det rika kulturarv och de traditioner som Europas språk ger uttryck för och då gäller det inte endast de 23 officiella EU-språken. Det finns över 200 europeiska språk, ännu fler ifall man räknar de språk som talas av medborgare vars familjer ursprungligen kommit från andra kontinenter.

I olika delar av Europeiska unionen finns det grupper som talar ett annat språk än majoritetsbefolkningen i staten. Man uppskattar att ca 46 miljoner EU-medborgare regelbundet använder ett regionalt språk eller ett minoritetsspråk. Den allmänna definitionen av ett regionalt språk eller minoritetsspråk är att det rör sig om språk som traditionellt talats av en del av befolkningen i en stat och som inte är dialekter av statens officiella språk, invandrarspråk eller konstgjorda språk. Totalt kan man kartlägga drygt 60 ursprungliga språkgemenskaper i Europa som talar regionala språk eller minoritetsspråk. I vissa grupper finns det endast några hundra individer som kan språket och det riskerar följaktligen att dö ut.

Om vi begränsar oss till Norden så kan vi t.ex. i Finland räkna samiska, svenska, ryska, tatariska och romani chib till minoritetsspråken. I Sverige finns förutom samiska, bl.a. finska, tornedalsfinska (meänkieli) och jiddisch bland minoritetsspråken och i Norge hittar vi även kvänska (som är ett finsk-ugriskt språk).

Redan före jag påbörjade min praktikperiod i Bryssel var jag väl medveten om språkens betydelse i det dagliga livet i Europa, i EU och i dess institutioner. Men jag hade inte tidigare hört talas om t.ex. EBLUL (European Bureau for Lesser Used Languages, den Europeiska byrån för mindre använda språk). En eftermiddag hade jag turen att möta en tjänsteman som arbetade för byrån under en tillställning organiserad av en intressegrupp.

EBLUL inrättades 1982 på Europaparlamentets initiativ. Byrån utgörs av nationella kommittéer från EU:s medlemsländer. Dessa försöker med gemensamma krafter förbättra ställningen för små språk och regionala kulturer. Byrån främjar de regionala språkens och minoritetsspråkens gemensamma intressen på europeisk och internationell nivå och fungerar som kommunikationskanal mellan språkgemenskaperna och europeiska och internationella organ. Byrån ger råd och information om regionala språk och minoritetsspråk samt om språklig mångfald till beslutsfattare, medierna och allmänheten. Den upprätthåller också en nyhetstjänst, EUROLANG, som följer upp frågor som rör minoritetsspråk.

EBLUL stödjer initiativ av språkgemenskaperna med bl.a. råd och information samt hjälper dem att skaffa ekonomiska bidrag ur diverse europeiska källor. Byrån koordinerar också ett antal initiativ och projekt, exempelvis studiebesök och utbyten mellan skolor.

Förutsättningarna för EBLUL:s verksamhet har inte alltid varit goda. På sommaren 2004 tvingades kontoret stänga p.g.a. dålig ekonomi. Som tur var kunde byrån återuppta sin verksamhet följande vår. Jag hoppas innerligt att framtiden kommer att vara ljusare eftersom EBLUL fyller en mycket viktig funktion genom att jobba ett språkligt rikt, multikulturellt och regionalt livskraftigt Europa.

I Finland ordnas flera evenemang för att fira Europeiska språkdagen. Mer information kan ni hitta på europa.eu/languages/sv/home. Mer information om EBLUL och byråns verksamhet kan hittas här: www.eblul.org. Ds.

Skribenten är politices magister och styrelsemedlem i Europeisk ungdom i Finland r.f.

KUVA JA KOMMENTIT

0